Helt plötsligt slog det mig att jag nästan glömt bort hur mina hästar hade det på sin färd...... enligt uppgift så skulle ju dom ha anlänt hem till stallet i Örebro på Söndagen,och nu var det Tisdag morgon och ena dottern skriver på message och undrar över var dom är....dom där hemma hade trampat runt och väntat på dom i 2 dagar.... NU blev jag orolig, mailar omedelbart till tjejen på Mallorca som ochså hade en häst med till Sverige,får svar att hon fått ett mail från transportören där han skrivit att han väntar på ett foto av de 2 skadade Svenska hästarnas svansar !!! VADÅ skadade?? Jag blir iskall i hela kroppen och för en stund så känns min situation, sittandes väntande på ett hotel,som en totalt ointressant oviktigt bagatell....
Jag får mailadressen till transportören och skriver omedelbart om mina frågor och kräver ett besked över vad som har hänt !!
Svaret kommer som tur är snabbt,tillsammans med fotot med deras svansar där jag till min stora lättnad kan konstantera att det bara är håret uppe vid svansroten som typ blivit som en solfjäder,alltså tryckt svansarna mot något under transporten från Mallorca till Barcelona,VILKEN lättnad! Jag hade typ väntat mig en köttig sårig avskavd svansrot....
Angående leveranstiden som jag fått uppgift om skulle ha varit Söndag så måste någon slags missuppfattning skett mellan transportören och ägaren av den andra Svenska hästen,för transportören hade i sin planering att hästarna skulle vara i Sverige på Onsdag eller Torsdagen,och skulle lastas och åka med färjan till Malmö nu på Tisdag kvällen. Jag undrade då lite upprört,om hästarna rest runt i lastbil sedan dom blivit hämtade i Barcelona på Torsdagen...? Fick som tur var ett lugnande svar att dom varit i Holland i deras övernattnings stall sedan Lördagen,och fått gå i hage och blivit väl omhändertagna !
Kändes lite märkligt att veta att mina älsklingar just nu befann sig ca 20 mil från mig,och att vi skulle åka samtidigt över vattnet fast från olika färjedestinationer.
Nu hade jag bara ytterligare en dag att slå ihjäl innan jag äntligen skulle få ta Stena line färjan hem....3:dje gången gillt....eller... kändes ganska så skönt att veta att hamnen bara låg 10 min bilväg från Hotellet,vilket jag hade lyckats förhandlat till mig en xtra timme på rummet innan utcheckningen, så klockan 12 fick jag och hundarna bege oss till foajén för att hitta något lämpligt avsides hörn för att invänta att klockan skulle bli 17:00...
Jag hittade en lämplig fåtölj som jag satte fast deras koppel under fåtöljsbenen och efter en stund när dom förstått att nu är det här vi ska vara,blev det ganska så trevligt när dom la sig till rätta och jag fick ordning på wifin till datorn,och jag började att googla på "ont i hårbotten",för det hade jag verkligen,samt super öm ner i pannan mot ena ögat som det stack till i då och då.Det som stämde in på mina symtom var om man blivit biten av en fästing,och jag hade som en liten röd "pippla" precis vid ögonbrynet,vidare stod det att om det spridit sig till ögat så skulle man omedelbart söka vård,för det fanns stora risker att hornhinnan i ögat kunde skadas.....OMG!!
Under tiden där i fåtöljen passerade en del människor,som naturligtvis ville klappa dom söta vovvarna,varav en Tysk lite salongsberusad man som passerade väldigt många gånger och som VARJE gång skulle klappa och snacka med Petter och Benny,vilket resulterade i att dom hade svårt att komma till ro, sista gången han kom förbi skulle han visa kort på sin hund...
Tror sedan att han fattade läget då jag med kropps språk och ansträngt leende äntligen lyckades få honom att förstå att det var färdigklappat efter 5 passeringar...som jag ganska snabbt ochså förstod att jag hade placerat mig på vägen till baren....:)
..Äntligen hade klockan blivit 17:00 så först blev det en långpromenad med hundarna innan det var dax att köra den sista biten som skulle föra mig till båten och till Svensk mark.
Det hade hunnit att bli mörkt och det regnade igen,jag följde skyltarna mot hamnen och precis vid sista stoppljuset blir jag osäker på vilken fil jag ska ta för att komma över till hamnen...tar naturligtvis fel,tror tusan inte det är sant och känner ett sting av stress att jag inte kommer hitta rätt kaj och kanske även missar denna båt!!!
Som tur var hittar jag en avtagsväg lite längre bort som gick bra att vända även med transporten,fokuserar på att skärpa mig och hittar en väg in på kajen,ser Stena line och förstår ju att jag måste vara rätt,sedan är det då bara att hitta rätt kö att ställ mig i,finns köer med husbilar,lastbilar,personbilar, ser dock ingen med släpvagn/hästtransport...så jag chansar på husbilskön för dom är ju ganska så höga,försäkerhets skull ser jag en färjepersonal,som jag vevar ner rutan och ropar till Is this the right line for my car ?? och jag kan bara säga,att det svaret kommer jag alltid att komma i håg,ugnefär som en gammal krigsfilm när hjälten krypande tagit sig över gränsen och får höra sitt modersmål...,vilket i detta fall var färjepersonalen som svarar mig på bredaste klingande GÖTEBORSKA: DE BLIR LA BRA !!!
Efter att ha kört på färjan och parkerat, var det bara att ta sig upp 2 trappor med 2 hundar och 2 stora väskor,innehållande allt från hundmat till en dator,samt att leta sig fram i korridorerna till våran lilla "hundhytt" som faktiskt var möblerad med en hundbädd,jag hade valt en fönsterhytt och det var fantastiskt vackert att titta ut över vattnet och staden Kiel i kvällsbelysning.... vackrast var dock min vetskap att jag nu äntligen var på rätt plats och att jag kunde börja slappna av...
Hundarna verkade trivas direkt,och efter en liten överenskommelse med dem, var det ok att jag fick göra en liten snabbvisit på Taxfreen, jag hade nämligen lite bensinpengar över....Jag blev förvånad över min egen reaktion att jag reagerade på att så många pratade Svenska,samt att alla var så stora och långa....tänk så snabbt man vänjer sig vid nya situationer med tanke på att de flesta Spanjorer är ganska små och korta. Jag lyckades fylla en kasse med div Taxfree fynd och skyndade mig ner till hundarna för att äta våran middag,jag hade ju provianterat mig från Best westerns fantastiska frukostbuffé, och avnjöt en god Laxsmörgås...:)
Sedan var det då dax att söka upp hundarnas rastställe som låg ute på däck, inte så trevligt......vinden ven och det spöregnade,Petter lyckades hitta ett ställe som dög att kissa på, men Benny TOTALVÄGRADE!! Hans fina ögon tittade på mig och sa typ: snälla låt mig slippa....ok, vad kunde jag göra, det var bara att hoppas att han kunde hålla sig ända till i morgon bitti...
Tillbaka i den, för mig,och även för hundarna mysiga hytten,tog jag en dusch och kröp ner i sängen och kollade på Svensk TV
När jag sedan släckte ljuset,Petter snusande vid mina fötter,Benny utsträckt på golvet och båtens motorer var otroligt rogivande somnade jag helt underbart skönt med vetskapen om att i morgon när jag vaknade var det i Sverige, Göteborg och en liten tur på 28 mil innan jag skulle vara hemma på gården i Örebro.....
Tack för att ni läser/Marie <3
