Resan från fincan i Inca,till gården på Sjötorp....

Den 30 dec talade jag om för min hyresvärd att jag ville säga upp fincan,jag hade 2 månaders uppsägning,men värden var gullig och sa att det räcker med en månad och att jag kunde bo kvar även om det skulle bli några veckor in i Februari,eftersom jag inte visste när en passande transport skulle finnas för hästarna.

Jag hade hela tiden haft kontakt med den Svenska transportören under hela hösten,( nu är det enbart ägaren som kör själv,dom 2 förra transportörerna finns INTE längre kvar ...)

Anledningen till att vi hållit kontakten om kommande resor berodde delvis på att jag var lite bekymrad över ena hästens viktnedgång efter den varma sommaren och det kändes bra att veta att hemtransport lätt kunde ordnas om så skulle behövas.

I slutet av December fick jag meddelande om att dom planerade en transport i slutet av Jannuari ,så planeringsmässigt passade det ju bra.Tyvärr avbokade hästarna som skulle till Spanien och resan blev därmed inställd på obestämd tid....började likna samma visa som när vi skulle från Sverige ! Jag ringde runt till de häst kontakter jag lärt känna på Ön,och i slutet av Januari fick jag ett positivt besked,en Svenska hade en häst som skulle till Sverige och det fanns även plats för mina 2 hästar,detta på en riktigt stor transportlastbil, datumet skulle bli den 15 Februari som några dagar senare ändrades till den 5 februari.

Denna transport hämtade upp hästarna i ett övernattningsstall i Barcelona,så en transportör från Mallorca skulle frakta dem med färjan i sin lastbil och lämna hästarna i Barcelona för vidare färd. Nu blev allt mycket bråttom,hästarna måste ha något slags intyg för att få lämna ön,så jag mötte upp den Malloriqanska transportören som visade sig vara en riktig Cowboy :) på något slags konsulat ,där vi fick låtsas att det var hans hästar...fick ochså reda på att Palerider och Jamezon vistats illegalt på ön...tydligen skulle jag ha anmält att jag anlänt med 2 hästar...ialla fall efter lite kohandel fick jag dom papprena som behövdes.

Tanken på att åka själv genom hela Europa var ingenting som jag såg framemot,jag har ganska dåligt lokalsinne och oron över att evu hamna på fel väg med en fulllastad bil,transport och 2 hundar var inget jag önskade mig...Så det var bara att fokusera på min kommande uppgift,stänga ute negativa tankar,träna lite mental tuffhetsträning med Lars-Eric Uneståhls effektiva CD-skivor,och börja att packa...

När jag lämnade Sverige så kördes möblerna för sig med ett transportföretag,jag hade ganska mycket foder och Laxåpellets säckar lastade i transporten,viket nu var slut och det fanns alltså lite mer plats än på hitresan.Så i min fantasi hoppades jag på att en stor 7sitsig divansoffa med pall, stort matbord,8stolar,vardagsrumsbord,mattor,tavlor,gardiner,massor av SussiLikläder,10 kartonger prydnadssaker och husgeråd,16 fulllproppade väskor,2 stående klädhängare,sadlar,träns,hästtäcken,schabrak ,putsboxar,hästskor,hjälmar,uppsittarpall m.m. toppat med 10 st hindersockerbitar och 5 plastbommar.....skulle få plats i en hästtransport..

Eftersom jag inte kunde "provpacka"så tog jag denna chansning och levde med ovetskapen i ca 3veckor om hur det skulle gå.Under den tiden fick jag konstigt ont i hårbotten,otroligt öm och även väldigt öm i huden vid pannan och i bland ned mot ögat,hade dock inte tid att lägga så mycket tid på det.

Hästarna skulle lämna ön den 4 februari på morgonen,och jag den 5 februari ,så på kvällen den 3 februari skjutsade jag dom till en ridanläggnig nära Palma där dom fick sova i fina boxar och i Stall över natten,viket hästarna verkligen uppskattade,hade regnat flera dagar&nätter...

Till min hjälp hade jag tusenkonstnären Victoria Österberg,(jag brukar inte nämna människorna jag skriver om med deras namn, men i det här fallet vet jag att det är ok,och jag är glad över att få göra det !)

Tillbaka i ösregnet till fincan och började att packa....jag säger bara det, jag blev nervösare för varje grej vi packade in,och blev mer o mer Närking..."Det här går aldriiig"...Men Victoria höll modet uppe och planerade som den värsta logistikaren ,millimeterpassning. Vid midnatt kände vi oss rätt möra och beslöt att packa resten,ca lika mycket till nästkommande dag.

På morgonen körde jag till stallet i Palma och var med och lastade på hästarna på den stora lastbilen som skulle ta dem till Barcelona efter 7,5 timmar på båten,sammanlagt en resa på ca 12 timmar,Paylen och Jamezon skötte sig perfekt och klev på utan protest,men åh vad det kändes i hjärtat att "släppa" i väg dem själva...

Tidsoptimist som jag är så hade jag fåtten spekulant på hästarnas vindskydd som ville komma och titta kl 10:00. och klockan 10.30 hade jag bokat in ett litet frisörbesök...Jag hann precis....

Klockan 13:00 var logistik chefen Victoria på plats och vi fortsatte packa i regnet....oron över att inte få med allt spred sig mer och mer,precis när vi trodde vi fått med allt, dök det plötsligt upp stora läderdynor till soffan som aldrig verkade ta slut..

Jag langade saker till Victoria som klättrade som en klättermus och hittade små hålor lite här och där och placera grejjor,när hon kände sig nöjd och trodde hon fått in allt ,pekar jag lite försiktigt på dom 10 sockerbitarna medföljande 5 plastbommar...den blicken var inte snäll som jag fick,och efter ha lastat in 16 handväskor började hon starkt att tvivla på min mentala hälsa...:)

Men tro det eller ej,men den kvinnan lyckades få in alltihopa!!! SÅ fullpackat överallt,knappt plats för mig på förarplatsen..

Så dumt att inget foto togs,men fokuseringen var för stor för att tänka så konstnärligt! När jag sedan skulle flytta på bilen & transport,ser plötsligt Victoria att 2 ljus inte lyser på kärran...efter lite omruskningar med kontakten och lite fuktspray,så lös den...i alla fall mer än förut..i bland...så något var ju inte ok.Viktoria promotade att jag skulle åka till någon verkstad nästa morgon och låta någon kolla på det....men jag tänkte,det funkar säkert bättre i morgon....

Så var min sista dag på fincan till ända,och jag och hundarna sov sista natten i detta gamla hus...det var nog tur att jag inte visste vad jag hade att vänta mig,för jag sov riktigt gott den natten...

Fortsättning följer.....

Tack för att ni läser/Marie <3

 

 

 

 

18 mar 2015

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)